dagarna flyger förbi, samtidigt som dem går sååå sakta. 

jag funderar så himla mycket, men varför? 

 

jag har de bra i skolan, jag ligger inte så mycket efter. Jag kämpar så mycket som jag kan och presterar så mycket som jag kan, och mer kan jag inte göra. Jag har världens finaste pojkvän, som nu befinner sig i Frankrike till nästa lördag dock...men jag vet att han kommer hem, och jag vet att känslan då kommer vara den bästa känslan någonsin. Jag har min fina familj. Jag har dem som stöttar mig och som finns vid min sida. Underbara vänner.

 

Så, egentligen ska jag inte klaga? Eller? Får jag det? 

Jag får det. Det är okej. Men jag får inte glömma att imorgon är en ny dag, nya möjligheter och nya upplevelser. En ny dag närmare allting.