hur många gånger har jag egentligen sagt att "idag börjar mitt nya liv" eller "idag är första dagen på min nya start"? Alldeles för många gånger och jag har också alldeles för många gånger brytit dem meningarna.

 

Jag har egentligen ALLT jag kan önska mig, bortsett från att jag mår dåligt. Jag har världens finaste familj. Mamma, mammas pojkvän, syskon, pappa, pappas flickvän och släkt och vänner. Jag går i en grym skola, med asbra avstånd. Bestämda helger jag ska vara hos pappa, fint rum hos pappa. Mamma och pappa bråkar inte, båda har bra ekonomi. Har en hel garderob med kläder, skohylla med alldeles för många skor, en mobil, en dator, mat på bordet och en säng att sova i. Jag har verkligen allt en människa kan önska sig. Varför mår jag dåligt? Varför ska jag som har allt jag vill ha och behöver må dåligt? Må dåligt över någonting som jag för ett år sen inte ens tänkte på, eller som jag för 3 år sen inte hade någon aning om att jag skulle behöva må dåligt över. Att duscha? Människor som inte har en dusch DRÖMMER om att få duscha, medan jag nästan varje gång gråter över att behöva göra. Eller en middag vid bordet med tända ljus och familjen, som varje familj drömmer om. Varför kan jag inte sitta med och äta och istället går in på mitt rum och äter framför en film? VARFÖR?

 

Varför kan jag inte bara göra det jag vill och tänker på. Varför kan jag inte bara gå ut och ta en kvällspromenad med en kompis när jag känner för det, utan att behöva må dåligt och få ångest? Varför kan jag inte få ha en spontan sleepover med en vän när jag vill ha det?

 

Jag måste verkligen skärpa mig nu, jag lever för fan inget liv. Jag är 17 år och ska få leva som en 17 åring ska. Den enda som kan hjälpa mig är jag själv, och jag måste ta tag i mitt liv NU. Idag börjar mitt nya liv