Egentligen står det helt still i huvudet. Loggade in här och längtade till att få låta fingrarna dansa över tangentbordet och känslorna få bilda ord. Men nu vet jag inte vad jag ska skriva. Det står still

 

Vad känner jag? Hur känner jag?

Jag mår bra, egentligen. Ja det gör jag, har ingenting jag borde klaga över. Världens bästa familj, fina vänner, en bra skola. Ett hus att bo i, en säng att sova i och mat att äta. Vad finns att klaga på?

Det är så lätt att se det på det viset, att se det åt det hållet. Men det är inte så.

 

Innerst inne vet jag att jag borde vara världens lyckligaste flicka. Men det är någonting som gör att jag bildar en annan person av den där lyckliga flickan till en ångestfylld flicka i tårar. Jag är liksom båda, ibland. Ibland är jag glad, och ibland är jag ledsen. Men oftast rädd. Rädd för känslorna, rädd för tankarna och rädd för mitt liv.

Det är lite hemskt om man tänker efter, att jag är rädd för mitt egna liv. Men jag borde inte må såhär. Jag är värd så mycket bättre och jag är värd att få må bra. Om inte så är jag värd att få blibra, typ nu.